Eldens starka ljus bränner i mina ögon Likt törnets sting en gång bränt Svett täcker en sargad och trött kropp Tomhet fyller ett skändat sinne – en själ itu Likt tusen år i dödens kalla sömn Vänder jag åter ur själslig död Ett valv av löv ovan trädens stam Denna plats för mig så bekant Likt den pelarsal i norr Som jag lämnade en gång Likt tusen år i dödens kalla sömn Vänder jag åter ur själslig död Ur själslig död! Svaga bilder av drömmar Vindlande djup, dunkla ord Vansinnets sömn Som förgiftad återigen ♪ Minns min röst, du son av Oden En gång stungen av törnets tand Dömt var blodet, dömd var själen Du kom till mig i vargtörnets namn (namn) ♪ En mörk skepnad bortom eldens sken Stilla vakande i sin vargahamn Efter sin långa hemfärd Den gamle var åter här igen Likt tusen år i dödens kalla sömn Vänder jag åter ur själslig död