Skepnader i ekens valv Blåblekt ljus, likt marors värld Gråljus i ögats vrå Sömnlös dvala inför djupets kall Ett frö sått i den svartaste mull Ett frö sått i den svartaste jord Driven upp från djupen En blindande stämma av runosång Krafter ifrån det inre Strömmar ur jorden vid dödens häll Ett frö sått i den svartaste mull Ett frö sått i den svartaste jord Dånande röster stiger sakta upp Bilder från själens ändlösa brunn Fördrivna väsen, visdomens eld I den svartaste jord Vid askens rot, mot himmelen Runor står att finna i bladens skuggor I barken etsad, en linje av eld I ovan och nedan binder den sig själv ♪ Över nattens valv hörs ekot av runors kall Från ovan ned i tomhetens gap I den mörkaste jord ♪ I den svartaste jord, ett offer vid trädets rot I den svartaste jord, klarhet vid livets häll Ett frö sått i den svartaste mull Ett frö sått i den svartaste mull Ett frö sått i den svartaste jord