Vackert sjunger den som längtar Längtan skänker rösten ton Och var kan man bättre längta Än på järnvägens station Läxor tunga är att lära Tårar smärtar när dom fälls Tåget tagit har min kära Och försvunnit på sin räls Men jag tröstar mig med sången Ty de skänker hjärtat tröst Sen du reste är jag fången Av min egen vackra röst Vackert sjunker den som längtar Längtan hjälper sången ut Men för oss som inte längtar Blir det tröttande till slut Du som fått all hans amore Kom tillbaka hit med språng Så vi slipper ha en dåre Sjungande på vår perrong Snälla som du som är hans kära Sätt dig på ett tåg och kom Hör hans sång till din ära Hur han plågar oss med dom Vacker sjunger den som längtar Alltid sjunger den som längtar Det blir konst av allt han gör Om hur tragiska dom är Hela livet vill jag längta Vi står också här och längtar Jag vill längta tills jag dör Men vi håller käft om det Snälla du som är min kära Snälla du som är hans kära Stanna borta länge än Kom tillbaka i ett nu Rösten slutar kanske bära Så att rösten slutar bära Om du kommer hit igen Kom tillbaka snälla du Glöm stationen glöm perrongen Kom nu hit han måste stoppas Glöm dom tåg som går till mig Ingenting får hindra dig Jag är mera kär i sången Låt din kärlek börja knoppas Än vad jag är kär i dig Han är bara kär i sig