Likgiltigheten är en form där du lägger din förtvivlan Och stilla vaggar vid ditt bröst Som vaggar du ett barn och inte kan inse Att det ska växa, att det ska tala, att det ska lära sig gå Och lämna dig ♪ Äger du varken mod eller kraft eller glädje Eller är den förtvivlan allt för liten och grå För att stå för sig själv Om jag säger så Då brukar du klä dig i likgiltighet ♪ Det är ditt sätta att överleva Det som sliter i dig Och som kräver av dig de svar du inte har Därför likgiltighet som håller frågan borta Och som är enkel och användbar ♪ Men en dag ska du förrådas Av likgiltigheten Som den dagen du förrådde dig till den Du ska stå där modlös, och kraftlös Och utan glädje och inte äga någon likgiltighet Den dag du behöver den bäst Ska den försvinna Ty den da'n den försvinner behöver du den bäst ♪ Den försvinner och den krossar dig Genom att försvinna Som ett tomrum krossar sitt skal När världen ger sig till känna