Kristina
Amerika...
Där skulle aldrig jag förstå ett ord av vad dom säger
Jag skulle irra runt som bortbytt, främmande och vilse
Har du aldrig tänkt på hur förtvivlat ensamt livet skulle bli
Och har du tänkt på om man flyttar så långt bort i världen
Då kan man aldrig komma hem igen, då får man aldrig
Se föräldrar, syskon, vänner mer. Man mister alla på en gång
Karl Oskar
Utan ände låg veteåkern jag såg på bild
Kristina
Visst kan det hända vi får svälta lite nu i vinter
Men nästa år blir säkert bättre, vi får äta upp oss då
Och under tiden ska vi säkert klara oss på något sätt
Kristina och föräldrarna
Och har du tänkt på om man flyttar så långt bort i världen
Då kan man aldrig komma hem igen
Karl Oskar
Utan ände...
Kristina
Då får man aldrig se föräldrar, syskon, vänner mer.
Man mister alla på en gång
(Anna föråt sig på korngrynsgröten. Den svällde i den lillas mage.
Efter vinterns nödföda var gröten för stark kost. Tidigt på morgonen dog hon i sina plågor).
Begravningsgästerna
Kom till mig alla
Alla som svälter
Alla som fryser
Kommen till mig
Jag skall er föda
Jag skall er kläda
Er vedervicka
Kom till mig alla
Från andra sidan Oceanen
Sändes en maning
Vi har jorden som ni saknar
Och ni har mänskorna vi behöver
Här finns en fristad åt alla
Kom till mig alla
Alla som svälter
Alla ni som fryser
Kom till mig alla
Enstaka droppar
Blir till strömmar
Mäktig är floden
Det förs ett bud från granne till granne
Ett bud som sprids i landskap och län
Ett frö som gror i mänskornas själar
Och som växer där