Vid vassen av den krökta ström Som tycktes kärlek, kärlek susa Låt ömma känslor dig berusa Var lycklig, älska, njut och dröm Men vet att under kärlekstvång Ack vilket tvång den hunnit giva För första känslan trogen bliva Ty hjärtat älskar blott en gång Sitt lugn den aldrig åter får Som med en trogen kärlek bryter Om tusen band han sedan knyter Skall ångern följa i hans spår Den sorg som tär hans kvalda bröst Och tårarna uppå hans läger Skall vittna att han allt inget äger Den minsta ro, den minsta tröst Den minsta ro, den minsta tröst