Mona satt och målade tavlor
Ja, hon målar varenda dag
Hon hade läst någonstans att fabriken skulle stänga
Nu målar hon en spökstad
Sådana där bollar av gräs som hon bara ser på film
Blåser in över våta gator
Mona, Mona
Ett tåg rullar in på perrongen
Ja hon har livlig fantasi
För det här är en stad som ingen besökt
Ingen har ens åkt förbi
För att få till allt det där gråa behövs mer tid
Mer talang och mer magi
Mona, Mona
Hon låtsas att det ringer på dörren
Och fixar till sig så gott det går
Hon låtsas att någon hade vägarna förbi
Och bara ville kolla hur hon mår
Hon för en dialog ut i ingenting
Med en vän hon inte sett sedan skolan
Mona, Mona
Det faller ett kallt regn över hennes barndomshem
Det är i alla fall det hon hoppas
Det dränker nuet och dåtiden
Och allt som borde varit på låtsas
Har det varit för sent hela livet
Eller blev det för sent igår?
Hon har aldrig haft någon aning
Om allt sådant som folk liksom bara förstår
Hon tittar på sin tavla, ja den var väl klar där
Hon kan aldrig riktigt fånga hur vackert allting är
Mona, Mona
Mona, Mona