I innerfickan hade jag en andraklassbiljett
Tåget skulle gå klockan 14: 21
Det vill säga tjugoen minuter över två
Jag köpte mej en tidning och steg på
Jag började läsa om allting som skett
Det var nåt från Amerika som verka särskilt hett
Dom hade fått kontakt med någon avlägsen planet
Det visar att man ingenting vet
Det visar att man ingenting vet
Jag la ifrån mej tidningen och luta mej tillbaks
Jag tänkte: - Lika bra att bara vila sig ett slag
Kort därefter steg det på en man vid en station
En uppseendeväckande person
Han hade platsen bredvid mej, jag hälsade och sa:
- En sådan typ av klädsel ser man inte varje dag
Han svara: - Där jag kommer från är detta rätt diskret
Jag sa: - Det visar att man ingenting vet
Det visar att man ingenting vet
Jackan var i näver och skorna var i trä
Han var trekantigt byggd, det var lustigt bara det
Han plocka fram ett munspel och sen spela han en låt
Så tåget börja gunga som en båt
Det rykte och small och det blixtrade på
När vi lyfte ifrån rälsen och for upp i det blå
Det var då jag fick se att jag satt i en raket
Det var en liten omständighet
Som visar att man ingenting vet
Jag böjde mej fram
Och jag tittade ut
Jag tänkte: - Få se
Vart man hamnar till slut
Jag såg Vintergatan
I all sin glans
Jag sa till min granne
- Du, bor du här nånstans?
Då hörde jag en röst som sa: - Dej måste jag ha glömt
Jag vakna med ett ryck och jag förstod jag hade drömt
Där stod en dam och lockade med kaffe och choklad
Och smörgåsar av allehanda slag
Hon sa: - Dessutom kan du få parfymer eller smink
Och numer kan du till och med beställa dej en drink
Jag sa: - Det var en mycket bra bevarad hemlighet
Och det visar att man ingenting vet
Det visar att man ingenting vet
Det visar att man ingenting vet
Det visar att man ingenting vet