Min älskade stad - Rock Edition Stör mej nog lite grann att staden ändrat sin karaktär. O förändrats så väldigt mycket sedan jag sist va här. I den park som jag mindes så klart, O så innerligt kände med. Har dom förvisat snäckan och buskar, Och fällt ett och annat träd. O det stör mej att jag inte hänger med dej. Min älskade stad. KARLSKRONA! Dagvattenbrunnar passeras på vägen till mitt torg. Minns ja räkna dom avigt och rätt, O i princip blev det alltid tolv. En del gjutjärn och sten ha gett vika, För framtidens nya krav. Då framkomlighet vägts mot charm, Men den har du ju mycket av. I alla fall känns det så när du griper tag igen. Min älskade stad. Du - min älskade stad Insprängt bland kobbar och skär, Har havet skänkt dej din atmosfär. Och det lugn som jag känt ned vid Stumholmen, Väcker mitt ha-begär. Siluetten i skuggan som skapas av, Fredrikskyrkans höga torn. Skänker svalka de dagar då stadskärnan, Slukar all sommmarsol. Och det finns inget kvarter eller tak, Som jag inte har sett, hos dej. Min älskade stad. Hos dej! Skymningsmörkret möter horisonten, Men motas av stadens ljus. - Stadens ljus I utsmyckade byggnadsfasader, Tänds nu fönsterna i vart hus. Utelivets förväntningar och rytmer skapar glädje, Men för vissa sorg. - För vissa sorg! Där du som stad ändå lotsat dem hem, Sent längs gator i sann omsorg. Och jag vet helt sant att du överlever mej, helt klart. Min älskade stad. Du, min älskade stad. Min älskade stad. Du, min älskade stad. Min älskade stad Du, min älskade stad.