De läktare vi står på, det är vårt andra hem
Nu vill ni fotbollsmördare en gång förbjuda dem
Det föder slagsmål, sa ni, så löd eran kritik
Men vad vore er allsvenska, förutan sin publik
Vi följer våra klubbar, ja det är vi som går
Och ser på dessa matcher, i månader år och år
I regn och rusk och solsken, i snöfall till och med
Fast spelet kanske inte håller någon kvalitet
Ni kallar oss för pöbel, ni kallar oss för pack
Fast vi betalat eran lön och borde få ett tack
Vi pröjsar för biljetter, och resor kors och tvärs
Och löjligt dyra korvar liksom blaskig utspädd bärs
Vi vallas liksom boskap, i horder till och från
Arenorna och mottar ock ordningsmaktens hån
Och möter man en magsur och vresig snut nån kväll
Då står det inte på förrän man åker på en smäll
Och resan ner till Götet, den kan bli riktigt lång
För snuten stoppar bussarna, gång på gång på gång
De visiterar alla, fast vi inte gjort ett smack
Men de ser mellan fingrarna med deras hemmaklack
Som kastar flaskor på oss när vi vallas förbi
Ja, det är verkligt goa göbbar där på lilla ullevi
Sen får vi stå och trängas på en läktarsektion
Där det finns sikt mot planen för var tionde person
Det sägs en liten tuva kan välta stora lass
Sant är dock att en sådan kan styra bort en pass
När planen är så dålig: en leråker rentav
Så kan man ej på spelarna väl ställa höga krav
Och domaren är mutad, det är jag säker på
Nyss fick dom ju en frispark och nu så får dom två
Vi fick just ett mål bortdömt och nu fick dom en straff
Och vi fick böter för en sång, nu får vi hålla klaff
I tidningen imorgon står om ännu en skandal
För att en grabb på läktaren har antänt en bengal
"Nu dör fotbollen står det", det låter ganska trist
Man frågar vad som driver en sådan journalist
För om banaliteter renderar såna ord
Vad ska de då ta till när de berättar om ett mord?
Men vi som var på matchen, vi vet vad som har hänt
Och det var inte heller sista elden som vi tänt
X2