Likt en dyster skugga i skymningsljus, en hemsökelse i svartdjupan skog En urblekt vålnad i gammal mans skepnad, ensligt vid solens nedergång Han höjer sin stav mot mörknande sky, försjunken i trans men upphöjd i extas En resa längs Mimameids mången grenar, från jätteörn till bevingad orm Han lystnar till toner från bortomrike, Besjungna av häxa från Byleists broder kommen Han är Vilmeids illvigda trollman - Svarthövdes sejdkrönte son! Han förbannar i hemliga runor som från under jorden har skänkts Han ristar på björnens ram och ulvens klo, på örnens näbb och blodiga vingar Han ristar på sköld och spjutets udd, på Sleipnirs tänder och trolltrummans skinn Avskavda de blevo och mängda med mjöd - hans vilja är öde och död! "Modhir war i Helriki Wardhe þin wili hær i iordhriki Swa sum wardir i Helriki" Han lystnar till toner från bortomrike, Besjungna av häxa från Byleists broder kommen I trummans transgång gällt han galdra, i Urdarmånens gravlika sken Han åkallar havets storm att gå mot himmelen själv Han ristar på björnens ram och ulvens klo, på örnens näbb och blodiga vingar Han ristar på sköld och spjutets udd, på Sleipnirs tänder och trolltrummans skinn Avskavda de blevo och mängda med mjöd Hans vilja är öde och död!